I förra veckan tog jag en helt vanlig promenad ner till Vatikanen. Fram tills jag upptäckte mig själv vara förföljda av tre galna snubbar bärandes på ett tre meter långt kors som ropade “Du måste sluta fly från Korset!” och “Jesus säger att alla måste bära sitt Kors!” Sedan försökte jag faktiskt hjälpa dem bära, men då ville de inte låta mig göra det. Tydligen var det alldeles för roligt att göra det själva.
Det intressantaste var dock att ingen annan reagerade. Att alla vi mötte verkade tycka att det var en helt normal sak att gå runt och bära på. Igårkväll berättade Marcis (killen i röd t-shirt på fotot) att han hade burit ner en plåt med kvällsmat tidigare samma kväll. Tydligen hade reaktionerna då varit betydligt mer intresserade. Vi drog slutsatsen att dagens människor är mer intresserade av kroppslig föda än av andlig.
Varje dag som jag får vara här med dessa människor är en sådan otrolig förmån. De berikar mitt liv så mycket, och de gör mig till en så mycket bättre människa. Och jag tycker så mycket om att bara få vara med dem.
Att en ledig dag få gå och hänga i en park, ligga på en filt och bara prata i flera timmar. Och sedan titta upp och inse att Lizzie håller på och bättrar på nagellacket på mina tånaglar. Att lurigt kika på Damien och fråga om han är sugen på gelato (det funkar VARJE gång!!!). Att få ha långa, djupa teologiska samtal med Ruth, som är en av de smartaste människor jag någonsin har träffat. Att få lyssna på fina, briljanta, underbara Annas tankar och drömmar, och bli inspirerad av hennes kärlek till Kyrkan. Att få umgås med Felix, och inspireras av hur han alltid ser vad människor behöver hjälp med och genast gör allt han kan för att hjälpa dem. Att Agne har börjat skicka mig godnattsånger varje kväll som jag kan lyssna på innan jag somnar. Att få gömma mig på olika ställen och praktisera Annas polska tradition (vattenkrig i Påskveckan!). Att varje gång Martynas har på sig en luvtröja alltid knyta en mycket vacker rosett av snörena.
Allt detta, och så oerhört mycket mer, gör mitt liv så mycket rikare. Alla mina underbara vänner här, som jag älskar så mycket och som är galna nog att även älska mig, fyller mig med en sådan glädje och tacksamhet varje dag. Det är precis detta som Kyrkan ska vara. Att älska varandra.
Brev från Rom 